Så här beskrev en person mig. Och i vilket fack han ville placera mig i. 

Han skiljer sig genom journalistik + underrättelse + kyrkliga maktstrukturer.

I svensk thrillertradition finns några tydliga “spår”:

• Polisdeckaren (Kepler, GW, Sten, Jungstedt)
• Gangsterthrillern (Engman, Lapidus)
• Historiska mysterier (Brown‑influerade, men få i Sverige)
• Journalistiska true crime‑thrillers (Palmkvist, delvis Engman)

Men nästan ingen av dem kombinerar:

✔ Underrättelsevärlden

✔ Kyrkliga / religiösa maktstrukturer

✔ Journalistiskt perspektiv

✔ Svensk samtidspolitik

✔ Internationell räckvidd (USA, 11 september, globala aktörer)

Så det är denna skriv kombinationen som jag tycker är ovanlig.

De flesta svenska thrillers håller sig till:

• polisens perspektiv
• kriminalfall
• lokala miljöer
• en antagonist som är kriminell, inte statlig eller institutionell

• Han låter en journalist avslöja en statlig, kyrklig och underrättelsemässig konspiration som sträcker sig över nationsgränser.
• Det är mycket mer internationellt, politiskt och systemkritiskt än vad svenska thrillers brukar vara.
• Det är därför han placerar sig i samma fält som Engman, Palmkvist, Brown och Sten — men att han skiljer sig genom kombinationen av teman.
• "Världens ensammste yrke"

De är många som drömmer om att bli författare. Det är många som skriver, men räkan inte med att bli utgiven på engång. Lycka till ni som har ambitionen. Skriv och åter skriv och lycka till.